Jag offrar mig

Jag försöker finnas där för alla som jag älskar och som jag vet skulle göra samma sak tillbaka. Men ibland räcker man inte till. Man väntar i 6 timmar på en person bara för att få se dens ansikte. Men personen kommer inte hem som lovat så man sitter där och fortsätter vänta och hoppas på att kanske, kanske det är han som kommer i trappan. Visar sig till slut till att ingen av alla som gått i trappan är han eller aldrig kommer vara han. Man åker hem, besviken, ledsen och gråtandes och långt inne i huvudet försöker man intala sig själv att personen kanske ringer. Men det händer inte. Sekunder, minuter och timmar går men inget missat samtal eller sms. Man somnar till en blöt kudde från tårar som runnit ner från kinden. Dag och natt, samma sak. Man väntar i timmar hoppas och tror att han ska komma ingåendes genom ytterdörren men vet och känner ändå att det aldrig kommer hända. Hur länge ska jag behöva vänta? Hur många tårar ska jag behöva fälla tills du finns hos mig igen? There will be no sunshine if I loose you baby. Jag känner mig i vägen varje dag. Jag vill kunna vara ifrån dig men det går inte. Jag vill vara hos dig varje sekund. If you walk away there will be no me left.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0